Childhood memories
Jag är en sån som haft ett liv som man bara läser om i böcker, targik och missöden. Det slog mig idag, hur kunde jag ha missat det? Jag har alltid trott att jag har haft en hyfsad barndom men faktum är att jag vet inte om det stämmer, jag minns den helt enkelt inte. De få minnen jag har är skeva och sorgliga. Ca 360 dagar per år av hela barndomen, fram till tonåren är borta, spårlöst. Hur mycket jag än gräver i hårddisken så finns det inte mer än ett par minnen om inte mindre för varje år. Vad hände de andra dagarna? Var vi lyckliga då? Jag har otroligt svårt att tänka mig det om vi levde i misär de gånger jag minns.
5 år gammal.
Jag och mina styvsyskon Malin och Frida hittade på en ny lek. Vi tog en leksaksfisk (?!) av plast, röd-orange var den.
Vi turades om att springa fram till fönstret, slå den fula fisken mot rutan och skrika torsk. Omåttligt kul var det.
Jag, Frida, Malin och deras pappa Kent var på affären, vi skulle få köpa ritblock, vi ville inte ha samma sort allihop, Kent blev galen och skrek åt oss i affären. senare på dagen tävlade vi till toaletten, jag vann och Malin blev jättesur för hon hade minsann diarre. Det sket (?!) jag i. Kent blev galen och skrek åt mig till jag grät.
Jag, mamma och Kent låg tysta och vettskrämda på golvet i köket, för att inte galning utanför dörren skulle höra att vi var hemma. Han hade tydligen kniv på sig.
Jag spydde i sängen, hade ätit för många maränger hos mormor.
Jag hade en kompis som hette Veronica och en gul kjol och en rosa hatt som jag älskade.
Behöver jag berätta att Kent var/är en galen pundare? En av de mer kända sådana. Malin Frida och Kent heter något annat egentligen.
6 år:
Vi flyttade till Norrköping, flytten minns jag inte utan nästa minne jag har efter knivmannen råkar vara just i Norrköping.
Jag fick min häst, kommer inte ihåg hur eller när men jag hade iaf helt plötsligt en häst, vad jag har fått höra så var det en födelsedagspresent.
Jag sprang in i hagen med knäckebröd åt min häst, omåttligt stolt att jag vågade gå in dit själv, jag var ju faktiskt rädd för hästar.
Min nya styvfar kastade vår hund i backen med all sin kraft, hon hade kissat inne, det kom att bli många sådana incidenter. Jag kände hat för första gången i mitt liv.
Jag bråkade med mamma och hon gav mig en smäll på käften, minns inte men säkert den första, jag var väldigt chockad. Mamma med, hon grät och sa förlåt minst hundra gånger.
Hästen skenade, jag ramlade av, hur jag kom hem eller om nån var med eller var minns jag ej.
Mamma födde syrran, att hon var gravid minns jag inte, jag var jättearg och fick sova hos Johanna i svängen. Hon bodde mitt i en sväng. Tråkigt minns jag att det var.
Nån sekund eller som mest minut lite här och där minns jag men sammanlagt är det inte mer än en halv dag och det mesta är nog från den galna styvfarsans diverse utbrott. Nån kompis och sådär.
Jag minns tre olika hus vi bodde i i Norrköping.
7 år.
Helt plötsligt bodde vi i Skutskär.
Jag blev kompis med grannen, den enda långvariga vän jag haft.
Vi bytte bokmärken.
Mamma minns jag inte alls från hela året faktiskt, inte styvfarsan heller, inte syrran heller. Bara min kompis.
Jo jag minns att jag råkade se mamma och styvfar ha sex en natt när jag var kissnödig.
Resten av året är blankt.
8 år.
Vi bodde nu i Bergby.
Jag blev kompis med anna i duschen efter jympan, vi lekte bassäng på golvet.
Vi begravde en syrsa och spelade väldigt mycket tv spel.
Jag hade löss ett par gånger.
Mamma minns jag inte heller.
Syrran tog trehjulingen, fyllde flaket med gräs och åkte till grannens häst, som hon trodde var hennes egen. Mäkta stolt över sin häst var hon. Lucky hette den.
Vi flyttade väl två tre gånger här med.
Jaja så där håller det på till ca 15 års ålder.
Det enda jag minns av mamma är att hon grät jämt, styvfarsorna skrek slogs och söp. allihop, ett tjugotal tror jag.
Minns ett par slagsmål, när de äcklade sig på mig, när syrran skrek, och när mamma satt på golvet some n del av inredningen och grät.
Tillslut såg man inte allt det där, man låg med en styvfarsa om man var tvungen, man klev över morsan där hon satt och grinade, man stängde dörren till rummet när en av dem slog henne blodig, den enda gången jag inte kunde blunda var när syrran grät. Hon hade en trotsålder och skrek i timmar vid läggdags, jag trodde att de gjorde illa henne och satt på mitt rum och svor att jag skulle döda dem alla. Nu när jag har barn själv så fattar jag att det var inte så, hon mådde nog inte så bra av allt runtomkring och märkte att mamma var svag, därför skrek hon tills hon slapp sova.
När man var gammal nog så tog man tillflykten till alkoholen, 12 var jag väl tror jag. När jag var 13 upptäckte jag drogerna. Sen blev det som det blev men det är en annan historia, en värre sådan drar jag mig till minnes.
Halva mitt ilv i korthet gott folk. Jag skulle kunna berätta utförligt, med beskrivningar och detaljer, i timmar, men det skulle bli en bok.
En bok ingen skulle vilja läsa. Inga sympatier vill jag ha, fan jag mår ju tipp topp nu, men ni som känner mig vet att jag är fan som en öppen bok, har inga hemlisar, sådana trycker för mycket, allt måste ut annars exploderar det. Så allt det här är inget nytt för de flesta, men just idag så var det tvunget att komma ut, we want no explosions over here!
Såhär ser Simon förresten ut idag. En gammal bild men det är samma stuk som stilen han har nu, tratten då alltså.
Vit, stor, klumpig, ful.
Tidlös design!
5 år gammal.
Jag och mina styvsyskon Malin och Frida hittade på en ny lek. Vi tog en leksaksfisk (?!) av plast, röd-orange var den.
Vi turades om att springa fram till fönstret, slå den fula fisken mot rutan och skrika torsk. Omåttligt kul var det.
Jag, Frida, Malin och deras pappa Kent var på affären, vi skulle få köpa ritblock, vi ville inte ha samma sort allihop, Kent blev galen och skrek åt oss i affären. senare på dagen tävlade vi till toaletten, jag vann och Malin blev jättesur för hon hade minsann diarre. Det sket (?!) jag i. Kent blev galen och skrek åt mig till jag grät.
Jag, mamma och Kent låg tysta och vettskrämda på golvet i köket, för att inte galning utanför dörren skulle höra att vi var hemma. Han hade tydligen kniv på sig.
Jag spydde i sängen, hade ätit för många maränger hos mormor.
Jag hade en kompis som hette Veronica och en gul kjol och en rosa hatt som jag älskade.
Behöver jag berätta att Kent var/är en galen pundare? En av de mer kända sådana. Malin Frida och Kent heter något annat egentligen.
6 år:
Vi flyttade till Norrköping, flytten minns jag inte utan nästa minne jag har efter knivmannen råkar vara just i Norrköping.
Jag fick min häst, kommer inte ihåg hur eller när men jag hade iaf helt plötsligt en häst, vad jag har fått höra så var det en födelsedagspresent.
Jag sprang in i hagen med knäckebröd åt min häst, omåttligt stolt att jag vågade gå in dit själv, jag var ju faktiskt rädd för hästar.
Min nya styvfar kastade vår hund i backen med all sin kraft, hon hade kissat inne, det kom att bli många sådana incidenter. Jag kände hat för första gången i mitt liv.
Jag bråkade med mamma och hon gav mig en smäll på käften, minns inte men säkert den första, jag var väldigt chockad. Mamma med, hon grät och sa förlåt minst hundra gånger.
Hästen skenade, jag ramlade av, hur jag kom hem eller om nån var med eller var minns jag ej.
Mamma födde syrran, att hon var gravid minns jag inte, jag var jättearg och fick sova hos Johanna i svängen. Hon bodde mitt i en sväng. Tråkigt minns jag att det var.
Nån sekund eller som mest minut lite här och där minns jag men sammanlagt är det inte mer än en halv dag och det mesta är nog från den galna styvfarsans diverse utbrott. Nån kompis och sådär.
Jag minns tre olika hus vi bodde i i Norrköping.
7 år.
Helt plötsligt bodde vi i Skutskär.
Jag blev kompis med grannen, den enda långvariga vän jag haft.
Vi bytte bokmärken.
Mamma minns jag inte alls från hela året faktiskt, inte styvfarsan heller, inte syrran heller. Bara min kompis.
Jo jag minns att jag råkade se mamma och styvfar ha sex en natt när jag var kissnödig.
Resten av året är blankt.
8 år.
Vi bodde nu i Bergby.
Jag blev kompis med anna i duschen efter jympan, vi lekte bassäng på golvet.
Vi begravde en syrsa och spelade väldigt mycket tv spel.
Jag hade löss ett par gånger.
Mamma minns jag inte heller.
Syrran tog trehjulingen, fyllde flaket med gräs och åkte till grannens häst, som hon trodde var hennes egen. Mäkta stolt över sin häst var hon. Lucky hette den.
Vi flyttade väl två tre gånger här med.
Jaja så där håller det på till ca 15 års ålder.
Det enda jag minns av mamma är att hon grät jämt, styvfarsorna skrek slogs och söp. allihop, ett tjugotal tror jag.
Minns ett par slagsmål, när de äcklade sig på mig, när syrran skrek, och när mamma satt på golvet some n del av inredningen och grät.
Tillslut såg man inte allt det där, man låg med en styvfarsa om man var tvungen, man klev över morsan där hon satt och grinade, man stängde dörren till rummet när en av dem slog henne blodig, den enda gången jag inte kunde blunda var när syrran grät. Hon hade en trotsålder och skrek i timmar vid läggdags, jag trodde att de gjorde illa henne och satt på mitt rum och svor att jag skulle döda dem alla. Nu när jag har barn själv så fattar jag att det var inte så, hon mådde nog inte så bra av allt runtomkring och märkte att mamma var svag, därför skrek hon tills hon slapp sova.
När man var gammal nog så tog man tillflykten till alkoholen, 12 var jag väl tror jag. När jag var 13 upptäckte jag drogerna. Sen blev det som det blev men det är en annan historia, en värre sådan drar jag mig till minnes.
Halva mitt ilv i korthet gott folk. Jag skulle kunna berätta utförligt, med beskrivningar och detaljer, i timmar, men det skulle bli en bok.
En bok ingen skulle vilja läsa. Inga sympatier vill jag ha, fan jag mår ju tipp topp nu, men ni som känner mig vet att jag är fan som en öppen bok, har inga hemlisar, sådana trycker för mycket, allt måste ut annars exploderar det. Så allt det här är inget nytt för de flesta, men just idag så var det tvunget att komma ut, we want no explosions over here!
Såhär ser Simon förresten ut idag. En gammal bild men det är samma stuk som stilen han har nu, tratten då alltså.
Vit, stor, klumpig, ful.
Tidlös design!
Ett vansinnesdåd
Floder av saltvattentårar, snyftandes hulkandes med sorgen rivandes likt tusen skärvor av det vackraste röda glas vände jag mig sakta om och gick, luften fanns inte längre kvar i mina lungor. Hans brunnsdjupa rådjursbruna ögon brände hål i min rygg, jag hade hört hans hjärta krossas på mils avstånd men det behövdes inte, jag stod bredvid.
Det var den mest öronbedövande sorg mitt långa skeva missbrukarliv fått smaka på.
Han sov den finaste törnrosasömn en pump och kanyl kan ge, ingenting kunde väcka honom, tills jag reste mig upp och tog mitt första steg mot dörren. Han gnydde efter mig likt en valp efter sin mor, kalla vita rockar drog honom åt andra hållet, med ben av betong släpade jag mina skitiga tygskor därifrån
Likt en nyvaken a-lagare på avtändning hävde han sig upp med den sista lilla styrka han kunde uppbringa, fast besluten att följa mig, på darriga ben gjorde han ett tappert försök och jag vet att hade de låtit honom så hade han ignorerat sömnmedlet, följt mig hem och varit tapper.
Men jag lämnade honom bakom, jag som svurit den allra högtidligaste eden om att aldrig lämna honom igen, min fina trogna vän som fattades mig så länge, land och rike runt sökte jag, när alla gav upp då fortsatte jag. Han som följer mig till världens ände och bär mig även om han inte själv kan gå, den mest osjälviske vän som finns.
Simon.
Som numera lever livet i gosskören.
Kastrerad.
Idag halv åtta tog vi avsked hos veterinären, 13.25 stod jag stampandes likt en arg gasellmamma i väntrummet, pustade frustade, fladdrade mina näsborrar och skrapade med fötterna i golvet.
Klockan 14.00 var det bestämt men tålamodet höll inte.
Försäkringsbolaget krånglade, jag kände ursinnet stiga i mig, mitt utbrott hade fått den där jävla vulkanen på Island att likna en nyklämd finne. Jag skiter högaktningsfullt i vem som betalar, Agria eller jag, ge mig hunden. NU.
Och här ligger han nu, vid mina fötter, med tratten på, mer sorgsen än alla små skalbaggar tillsammans men ändå lycklig, hemma äntligen.
Min Simon, min vackra Simon finare än regnbågens alla små ponnyhästar.
Det var den mest öronbedövande sorg mitt långa skeva missbrukarliv fått smaka på.
Han sov den finaste törnrosasömn en pump och kanyl kan ge, ingenting kunde väcka honom, tills jag reste mig upp och tog mitt första steg mot dörren. Han gnydde efter mig likt en valp efter sin mor, kalla vita rockar drog honom åt andra hållet, med ben av betong släpade jag mina skitiga tygskor därifrån
Likt en nyvaken a-lagare på avtändning hävde han sig upp med den sista lilla styrka han kunde uppbringa, fast besluten att följa mig, på darriga ben gjorde han ett tappert försök och jag vet att hade de låtit honom så hade han ignorerat sömnmedlet, följt mig hem och varit tapper.
Men jag lämnade honom bakom, jag som svurit den allra högtidligaste eden om att aldrig lämna honom igen, min fina trogna vän som fattades mig så länge, land och rike runt sökte jag, när alla gav upp då fortsatte jag. Han som följer mig till världens ände och bär mig även om han inte själv kan gå, den mest osjälviske vän som finns.
Simon.
Som numera lever livet i gosskören.
Kastrerad.
Idag halv åtta tog vi avsked hos veterinären, 13.25 stod jag stampandes likt en arg gasellmamma i väntrummet, pustade frustade, fladdrade mina näsborrar och skrapade med fötterna i golvet.
Klockan 14.00 var det bestämt men tålamodet höll inte.
Försäkringsbolaget krånglade, jag kände ursinnet stiga i mig, mitt utbrott hade fått den där jävla vulkanen på Island att likna en nyklämd finne. Jag skiter högaktningsfullt i vem som betalar, Agria eller jag, ge mig hunden. NU.
Och här ligger han nu, vid mina fötter, med tratten på, mer sorgsen än alla små skalbaggar tillsammans men ändå lycklig, hemma äntligen.
Min Simon, min vackra Simon finare än regnbågens alla små ponnyhästar.
Hej.
Vad gör ni här fortfarande?
Här har man inte skrivit ett inlägg på månader, ändå sitter ni där hemma och hoppas att likt jesus ska jag återuppstå.
Kanske gör jag det?
Eller.
Jag gjorde ju det nu, hoppsan.
Men här är jag nu.
Wiie.
Puss.
Här har man inte skrivit ett inlägg på månader, ändå sitter ni där hemma och hoppas att likt jesus ska jag återuppstå.
Kanske gör jag det?
Eller.
Jag gjorde ju det nu, hoppsan.
Men här är jag nu.
Wiie.
Puss.
Not dead
2009
Fet godis film bil skrotadbil alexbörjadeettan sommarlov plugg brabetyg utkastadfrånplugg denbästasommarenimittliv självförtroende träning alextappadetretänder skansenochgrönalundmedalex kärlekäktakärlek krossathjärta denvärstahöstenimittliv dåligtmående lyckatillfälliglycka tankar bästajulenpånioår familjekänsla smal fuckadeuppträningen såldemiranda magproblem finaminnen fylla mullsjö datormobiltv ensamhet tvåsamhet äventyr mission dumheter viktigabeslut gjordebortmig fickenstalker hemligakoder svek ångest mjukakyssar hetta kyla levde försökteblienbättramammalyckadesivissmån hetasommarnätter plockadesvampiåmot gickvilseiskogenmedrebecka lärdemigattstäda dammsugare överlevde ville bingolotto pyamaspartynmedlina
En del av det som var...
copycattat lite av gionna.. hmm.. jag väljer att kalla det inspirerades av..
frid!
En del av det som var...
copycattat lite av gionna.. hmm.. jag väljer att kalla det inspirerades av..
frid!
Offerkofta av
Jahaja, här blir det mycket skrivet.
Men ni förstår, jag har fullt upp här med att förtränga saker.
Det är ett heltidsjobb, funkar sådär, fast jag är ny på det, måste öva.
Ibland så går det utmärkt en hel dag, sen så störtgrinar jag ett par minuter innan jag kommer på att vafan i helvitte, det var ju det här vi skulle undvika ditt insjunkna gamla luder!! Sen tar vi nya tag.
Hehe, lite arg? Jo men det är också en del i det hela, ignorera problemen svinhårt och när det svackar och tankarna kommer, ta på dig officerarmössan och skrik och svär åt dig själv som en arg militär, finns inget som skrämmer bort tankarna som en grönklädd svinförbannad man som inte fått ligga på 15 år, så tänk er själv som en sån.
Då jävlar blirre farrt!!
Och den här julen, finns det något värre? Julklappar, tacky julpynt, kalendrar, pepparkakor, vidrig julskinka, bla bla etc etc.
Men har man lovat ungen en jul så har man!
Fan nästa år ska jag inte ställa kalendern, så vi missar hela skiten.
Men ni förstår, jag har fullt upp här med att förtränga saker.
Det är ett heltidsjobb, funkar sådär, fast jag är ny på det, måste öva.
Ibland så går det utmärkt en hel dag, sen så störtgrinar jag ett par minuter innan jag kommer på att vafan i helvitte, det var ju det här vi skulle undvika ditt insjunkna gamla luder!! Sen tar vi nya tag.
Hehe, lite arg? Jo men det är också en del i det hela, ignorera problemen svinhårt och när det svackar och tankarna kommer, ta på dig officerarmössan och skrik och svär åt dig själv som en arg militär, finns inget som skrämmer bort tankarna som en grönklädd svinförbannad man som inte fått ligga på 15 år, så tänk er själv som en sån.
Då jävlar blirre farrt!!
Och den här julen, finns det något värre? Julklappar, tacky julpynt, kalendrar, pepparkakor, vidrig julskinka, bla bla etc etc.
Men har man lovat ungen en jul så har man!
Fan nästa år ska jag inte ställa kalendern, så vi missar hela skiten.
Offerkofta av
Jahaja, här blir det mycket skrivet.
Men ni förstår, jag har fullt upp här med att förtränga saker.
Det är ett heltidsjobb, funkar sådär, fast jag är ny på det, måste öva.
Ibland så går det utmärkt en hel dag, sen så störtgrinar jag ett par minuter innan jag kommer på att vafan i helvitte, det var ju det här vi skulle undvika ditt insjunkna gamla luder!! Sen tar vi nya tag.
Hehe, lite arg? Jo men det är också en del i det hela, ignorera problemen svinhårt och när det svackar och tankarna kommer, ta på dig officerarmössan och skrik och svär åt dig själv som en arg militär, finns inget som skrämmer bort tankarna som en grönklädd svinförbannad man som inte fått ligga på 15 år, så tänk er själv som en sån.
Då jävlar blirre farrt!!
Och den här julen, finns det något värre? Julklappar, tacky julpynt, kalendrar, pepparkakor, vidrig julskinka, bla bla etc etc.
Men har man lovat ungen en jul så har man!
Fan nästa år ska jag inte ställa kalendern, så vi missar hela skiten.
Men ni förstår, jag har fullt upp här med att förtränga saker.
Det är ett heltidsjobb, funkar sådär, fast jag är ny på det, måste öva.
Ibland så går det utmärkt en hel dag, sen så störtgrinar jag ett par minuter innan jag kommer på att vafan i helvitte, det var ju det här vi skulle undvika ditt insjunkna gamla luder!! Sen tar vi nya tag.
Hehe, lite arg? Jo men det är också en del i det hela, ignorera problemen svinhårt och när det svackar och tankarna kommer, ta på dig officerarmössan och skrik och svär åt dig själv som en arg militär, finns inget som skrämmer bort tankarna som en grönklädd svinförbannad man som inte fått ligga på 15 år, så tänk er själv som en sån.
Då jävlar blirre farrt!!
Och den här julen, finns det något värre? Julklappar, tacky julpynt, kalendrar, pepparkakor, vidrig julskinka, bla bla etc etc.
Men har man lovat ungen en jul så har man!
Fan nästa år ska jag inte ställa kalendern, så vi missar hela skiten.
Äntligen!
Äntligen har jag förstått!
Fönekelse heter det! Underbara älskade förnekelse!
Mår man dåligt, förneka.
Vill man gråta, le istället.
Ångest, låtsas som ingenting, berätta för nån hur glad du är istället.
Kommer onda tankar, vänd om och tänk tvärtemot!
Hur har jag kunnat missa detta?
Imorse började ångesten komma, jag ville gråta och förnedra mig lite framför orsaken till mitt mående, då slog det mig, vafan, vi låtsas som ingenting, ignorerar och förnekar, det kan ju inte bli så mycket värre än det var.
Och det funkade som fan.
Jag är nu världens gladaste människa även fast jag borde sitta här med ågren och en tår i ögat.
Men aldrig mer, never, I tell you!
Det enda jag inte kan förneka bort just nu är det bubblande i magen efter allt kaffe och ingen frukost.
Surt.
Men jag antar att man inte kan ignorera bort fysiska besvär,hur hade det sett ut?
Brytit benet? Va? Nej det har jag inte märkt nåt av.
Sprucken skalle? Haha, vad säger du? Nej det tror jag inte!
Cancer? Nej du, det har jag aldrig hört talas om.
Bilolycka, allvarligt skadad? Nej det borde jag väl ha märkt...
Svininfluensa? Är du inte klok, då hade jag väl inte varit på jobbet?
Magsjuka? Vad är det?
Nej, nu tar jag lite mer kaffe, kanske en frulle och väntar på att klockan blir hundpromenad!
Hej och hå!
Fönekelse heter det! Underbara älskade förnekelse!
Mår man dåligt, förneka.
Vill man gråta, le istället.
Ångest, låtsas som ingenting, berätta för nån hur glad du är istället.
Kommer onda tankar, vänd om och tänk tvärtemot!
Hur har jag kunnat missa detta?
Imorse började ångesten komma, jag ville gråta och förnedra mig lite framför orsaken till mitt mående, då slog det mig, vafan, vi låtsas som ingenting, ignorerar och förnekar, det kan ju inte bli så mycket värre än det var.
Och det funkade som fan.
Jag är nu världens gladaste människa även fast jag borde sitta här med ågren och en tår i ögat.
Men aldrig mer, never, I tell you!
Det enda jag inte kan förneka bort just nu är det bubblande i magen efter allt kaffe och ingen frukost.
Surt.
Men jag antar att man inte kan ignorera bort fysiska besvär,hur hade det sett ut?
Brytit benet? Va? Nej det har jag inte märkt nåt av.
Sprucken skalle? Haha, vad säger du? Nej det tror jag inte!
Cancer? Nej du, det har jag aldrig hört talas om.
Bilolycka, allvarligt skadad? Nej det borde jag väl ha märkt...
Svininfluensa? Är du inte klok, då hade jag väl inte varit på jobbet?
Magsjuka? Vad är det?
Nej, nu tar jag lite mer kaffe, kanske en frulle och väntar på att klockan blir hundpromenad!
Hej och hå!
Hej pumpa
Det var ett tag sen nu.
Jag är nog ingen riktig bloggare, jag finner inte tiden att sitta och skriva dynga.
Dock har jag tid för att prata dynga, göra ingenting, spela bingolotto, äta godis, klaga över samhället och titta på tv.
Jag är alltså pensionär.
I fredags hade vi finmiddag här hemma, trevliga gäster och god mat, alex hade också skitskoj, sparkade boll och åt våfflor.
Idag ska lillgrisen på kalas hos sin klasskompis, skitjobbigt det där för människan bor i skogen, inga bussar går och cyklar tre mil, ja det gör jag fan inte.
Fick tigga skjuts av Fannys (Alex brutta) mamma, skitsniket och pinsamt men vafan, vill ungen gå på kalas så får mamma offra stoltheten för husefridens skull.
Sen måste man ju köpa presenter också, det är ju alltid billigt, jolåsatte...
Sista hundringen gick, inga cigg, cola eller mjölk förrän på torsdag alltså.
Hej och hå!
Vi gjorde en pumpalykta, curlingmorsa som man är så var man ute tre dagar försent, fick tigga åt mig en halvrutten pumpa på konsum, slajsa ut en snygg fejja på den oruttna sidan, slänga ut skiten på balkongen och glömma bort den. För att hitta den idag, en stor stinkande pöl av rutten pumpa och pumpasaft, fyra plastpåsar på och ställa den i hallen för att absolut inte glömma den. Glömde den och hittade en påse i en pöl, på med två påsar till och ut med skiten. Heja haloween!
Jag är nog ingen riktig bloggare, jag finner inte tiden att sitta och skriva dynga.
Dock har jag tid för att prata dynga, göra ingenting, spela bingolotto, äta godis, klaga över samhället och titta på tv.
Jag är alltså pensionär.
I fredags hade vi finmiddag här hemma, trevliga gäster och god mat, alex hade också skitskoj, sparkade boll och åt våfflor.
Idag ska lillgrisen på kalas hos sin klasskompis, skitjobbigt det där för människan bor i skogen, inga bussar går och cyklar tre mil, ja det gör jag fan inte.
Fick tigga skjuts av Fannys (Alex brutta) mamma, skitsniket och pinsamt men vafan, vill ungen gå på kalas så får mamma offra stoltheten för husefridens skull.
Sen måste man ju köpa presenter också, det är ju alltid billigt, jolåsatte...
Sista hundringen gick, inga cigg, cola eller mjölk förrän på torsdag alltså.
Hej och hå!
Vi gjorde en pumpalykta, curlingmorsa som man är så var man ute tre dagar försent, fick tigga åt mig en halvrutten pumpa på konsum, slajsa ut en snygg fejja på den oruttna sidan, slänga ut skiten på balkongen och glömma bort den. För att hitta den idag, en stor stinkande pöl av rutten pumpa och pumpasaft, fyra plastpåsar på och ställa den i hallen för att absolut inte glömma den. Glömde den och hittade en påse i en pöl, på med två påsar till och ut med skiten. Heja haloween!
Pensionärernas RiksOrganisation
Jag ska omedelbart införskaffa medlemskort i PRO.
Bingolotto med Lina igår, pensionärspoäng som fan.
Sova tidigt, kliva upp tidigt så man inte missar halva dagen, 3,5 pensionärspoäng.
Åka hem med ett bussen från fest/krog/utekväll, en hel massa pensionärspoäng.
Använda Skor utan klackar för att det är för svårt att gå i klack, ojojoj ont i fot och skavsår, 2 pensionärspoäng.
Hur gick detta till?
Jag är 23 år och pensionär, det smög sig på som fan, jag märkte inte ett skit, grundlurad.
Ungdomen är över och jag märkte ingenting.
Häpp.
Bingolotto med Lina igår, pensionärspoäng som fan.
Sova tidigt, kliva upp tidigt så man inte missar halva dagen, 3,5 pensionärspoäng.
Åka hem med ett bussen från fest/krog/utekväll, en hel massa pensionärspoäng.
Använda Skor utan klackar för att det är för svårt att gå i klack, ojojoj ont i fot och skavsår, 2 pensionärspoäng.
Hur gick detta till?
Jag är 23 år och pensionär, det smög sig på som fan, jag märkte inte ett skit, grundlurad.
Ungdomen är över och jag märkte ingenting.
Häpp.
